Då va det ett nytt år igen för 29:e gången i mitt liv.. Jag har aldrig vart nån nyårslöftes människa, men i år tänker jag allt försöka med detta.. Jag har varit deppig och nere väldigt länge pgr av alla omständigheter runt omkring mig OCH har nu bestämt att jag ska bli lite mer ego detta året.. Jag ska träna på att säga NEJ till saker jag egentligen inte orkar.. Jag ska unna mig fler träningsdagar i veckan, träning får mig att må bra däremot ska fokusering på vikt och mått helt bort och jag tänker endast träna saker som jag tycker är kul:)
Kostmässigt blir det mest att få bort godis på veckorna...

Julen gick bra trots allt, barnen va väldigt nöjda och glada och det får vilket mammshjärta som helst att smälta:) DI stora kidsen åkte till sin far annandagen och är där tills söndag vilket gjort att det är väääääldigt tomt hemma och jag saknar dem väldigt mycket!!

I skrivande stund är vi ute på roadtrip, ska till lager 157 vilket jag väntat på länge :)) så nu ska jag vara lite social mot min älskade man:)

Haaade??

klockan har passerat 00.00 och julafton är här.. Helt utan feeling.. Vet inte vad det är med den här julen men inget blev som tänkt kan man väl kort å gott säga! Men oavsett hur omotiverad jag än är så ska mina barn få en underbar julafton, att se deras leenden får mig att le i hela hjärtat , utan min fina familj vet jag inte vad jag skulle göra.. Tänk att mina små underbara barn ger mig mer styrka än dom själva nånsin kommer att fatta.. Hur många hinder och uppförsbackar han där uppe än sätter upp för mig kommer jag besegra vart enda ett tack vare att jag vill vakna upp och få spendera min morgondag med dom bästa i världen?? farmor, du saknas, jätte mycket, jag biter ihop och ler, men det hjälper ingenting, jag vill ha dig här hos oss, jag vill känna dig, jag vill känna din doft, din värme, höra din röst.. Jag va inte redo, snälla kom tillbaks,älskade älskade du??????

idag för första gången på flera dagar vakna jag med lite krafter, har känt mig som världens minsta människa men nu idag orka jag äntligen upp och fick i mig en kopp kaffe! Antibiotikorna verkar äntligen börja verka!! Vet inte när jag va så utslagen sist och inget jag ens önskar min värsta fiende.. Eller jo, vissa utav dem;).. Känner mig fortfarande lite svag men kan juh bero på att födointaget varit lika med 0 de senaste dygnen.. Har lärt mig att nästa gång jag känner dessa symtom ska jag inte ge med mig förrens jag fått hjälp, att tro att äggstocksinflammation ska läka ut av sig självt är bara dumt! Så vad har hänt under tiden jag legat i sängen då tro? Har juh både fb och insta å alla bloggar att gå igenom.. Vet att jag har tittat de stunder jag vaknat till men har inte ett minne av vad det stått, tom fått kolla igenom vad jag fått och skickat för sms för känns som jag läst och svarat i sömnen:) äh nog med självömkan , finns dom som har det mycket värre!! Nu ska jag försöka hitta en nyårsblåsa på nätet:)) ciao!!??

imorgon kväll(söndag) startar nattveckan på jobbet.. Börja redan idag att vända lite på tiderna och har i alla fall lyckats hålla mig vaken till 02.30 som kl är nu.. Som pricken över i:et så kommer jag inte få sova på dagen på måndagen då det e alldeles för mycket inplanerat utan får lösa det på eftermiddagen... Va vore livet utan för lite sömn??:)

alltså min lediga vecka e snart slut, varför går dessa veckor snabbare än jobbveckor?? Haft trevligt sällskap hemma hela dagen idag, det behövde jag verkligen! Imorn är det fredagsmys och jag och kidsen ska julpynta.. Det känns lite jobbigt men samtidigt underbart att plocka upp allt farmors julpynt.. Att få känna hennes dofter genom hennes saker får mig att känna fruktansvärd saknad men samtidigt stark närvaro.. Jag vet att hon är med mig, men skulle ge vad som helst för ett samtal med henne just nu.. Behöver hennes trygghet och goda råd.. Fuck cancer!

Varit en helt okej dag är dock trött och har ont i hela kroppen, hoppas innerligt att jag inte är på väg att bli sjuk! Händer väldigt mycket runt omkring mig som jag inte riktigt är beredd att skriva av mig om än, men det kommer väl när bägaren rinner över...

Idag har min älskade son bjudit med sig tjejen han varit stormförälskad i över 1 år till Stellas lekland och sen hem till oss, vet inte vem som är mest nervös? Han eller jag? Alltså man vill juh inte framstå som töntigaste morsan ever? Hur beter man sig?? Känns som jag har världens fånigaste leende och får inte ur ett ord rätt ur min mun.. Herregud! Tänk om dom blir ihop då blir juh jag svärmor??!! Brukar man inte va gammal då?? ÄR jag gammal nu???... Skjut mig snälla någon, eller vänta lite tills hon åkt hem, älskar nämligen att se min sons leende när hon är i närheten!! Gaaaaahhhh....!