vi överlevde gårkvällen och kul hade vi! Men nått dyngfullt tillstånd lyckades vi då aldrig hamna i, det är bara inse, vi har blivit för gamla:)
Min jisses va intressant det är att bara sitta och se på folk och hur dom under kvällen ändrar karaktär :)
Dom lurviga skakades en hel del, det kom allt några bra dängor på dansgolvet som både jag å E kände oss bekväma i? vid 00.30 gav vi upp och gick på matjakt istället och sedan hem:)

idag är det fredag, just den dära fredagen som jag och min vapendragare E har bestämt oss för att släppa allt ansvar vi annars bär och bara släppa loss! Detta är med en skräckblandad förtjusning måste jag säga.. Om man tittar på ex on the beach så har man juh förstått att vissa förändringar skett sen en va ute å svängde på det lurviga sist? vi kan juh börja med dagens mode.. Alltså seriöst gick igenom var ENDA affär och insåg att för att kunna ha på sig di dära snygga kläderna utan att se ut som en kasslerbit ska man ha en 16 årings kropp, inte en 29 åring 3 barnsmammas... Dom har juh iof kommit med di hära lite "stora tunikor" i tunt tyg å stora mönster som är riktigt snygga med ett par slitna jeans..MEN dom är just bara söta på pinnsmala människor.. Trodde att en sån kanske skulle dölja mina "former" efter 3 graviditeter MEN NEE istället gör mönstrerna att du ser ut som en flodhäst.. Det var dock en butik där hon som jobba där lura på mig en topp genom att smickra mig med att jag inte såg en dag äldre ut än 25... Vet inte om jag ska skratta eller gråta.. 25!!!??? Avslutade rundan i en i en trygg affär, Apoteket där jag köpte ögondroppar och för första gången kunde svara ja på frågan om jag va kundmedlem... Herregud när blev jag så gammal??!!

Nu ska jag tagga för kvällen som kommer bli "the time of My life" kommer antagligen bli kriminell och be folk sätta sig ner i båten, eller ta fram stora sågverket eller eventuellt skrika Du E HEST!!! Och hoppas på att jag inte blir helt sallad i huvudet ???

Ja ibland känns det faan som en föddes i motvind.. Spelar lixom ingen större roll vad jag gör så är det alltid nått som bara måste krångla... Har haft en jävligt tufft period och än är jag väl inte helt ur den, jag kämpar och jag kommer lyckas men det tar tid och tålamod är inte min grej alls. Trots mina tidigare dåliga erfarenheter av psykologer bestämde jag mig ändå för att ge det en chans.. Vad har man att förlora lixom? Men herregud säger jag bara!!! Di är allt bra skumma di dära ... Att möta en människa men så låg pondus (såg ut som hon sakna självförtroende helt) ger juh inte mig nån direkt trygghet att tala ut, kändes mer som jag ville ge henne en kram och fråga hur hon mådde? å när man väl kommer in på det dära skräckinjagande rummet visar hon att jag kan sätta mig på en PINNSTOL medans hon sättersig ner i en stor å fluffig fåtölj som ser hur go ut som helst att sitta i.. Till mitt förfogande finns även en toarulle på bordet mellan oss, MEN HALLÅ, är det här ett skämt eller? Som pricken över i:et så öppnar hon fönstret lite för att det är så varmt i rummet så man hör att folk pratar och rör sig utanför.. Jo men visst, låt hela byn höra min snyfthistoria.. Nää där slöt sig truten direkt och vi satt och tittade varandra djupt i ögonen i 20 min istället när hon äntligen säger nu tror jag vi avslutar för idag... Tack gode Gud för det!!! Som psykolog borde man väl faan ha lite social förmåga å kunna va smidig å diskret , men gissar att denna psykolog måste ha legat i magsjuka under dessa lektioner i skolan...

På tal om motvindar fick vi tyvärr ta bort min älskade tekla, hennes sjukdom gick inte längre bota med medicin, hjärtat blev för stort:( efter det tänkte jag ALDRIG mer hund, men 4 dagar efter åkte det och hämtades en valp.. Ingen kan ersätta tekla , men att va utan hund gick inte! Lilla Wera ger mig både skratt och hysterianfall, längesen man hade valp och jag hade glömt en del av de här "mindre" roliga delarna.. Nog för att hon är liten men hon skiter ta mig faan som en stor!
Å där har mina händer domnat så får va färdig skrivet för idag;)

Over and out!

Lojalitet är för mig jävligt viktigt, främst för jag själv så många gånger fått känna på hur det känns när nån inte är lojal... Om man tror att man kan vara olojal mot mig utan följer, då är man helt ute och cyklar .. Jag biter ihop och ler och det dag du minst anar lär du få tillbaka kniven du satte i min rygg..

som en kniv in i hjärtat, så långt att jag känner hur mitt hjärta smärtar, det gör ont att andas och jag vill bara förvinna..
Du försöker dra ut kniven och sy igen såret men det gör fortfarande lika ont.. Det går fortfarande inte andas...

så jävla trött på att skolan inte följer de svenska lagarna för skolan så det finns inte.. Varför finns lagarna när det inte följs... Skulle jag inte följa lagen, skulle jag straffas... Följer skolan inte lagen, då är det min son som straffas och även ja.. Trött påt!!!

Tack å hej!

Igår va det dax att operera knät för 3:e gången(4:e om man ska räkna med 1 titthålsoperationen) efter 2 misslyckade operationer har man inte så mycket förväntningar på att det ska bli bra, men med tanke på smärtan man lever med dagligen kan det juh inte bli mycket sämre... Skulle va där 8.30 och opereras 9.30 MEN som vanligt är det alltid lite strul när jag ska göra något så operationen läkaren gjorde innan min skulle göras drog ut på tiden REJÄLT tur jag hade Eva och Zandra som sysselsatte mig på messenger! Runt 13.30 tror jag att jag kördes(gick) in till operationssalen och efter lite tjöt med personalen va det dags att somna in.. Hatar känslan innan man somnar och hinner alltid få panik över att tänk om jag inte vaknar igen.. Vet inte när jag kördes ut från operation men tror jag slog upp mina blå runt 15.30 första gången, ögonlocken vägde bly men smärtan va helt hanterbar( brukar skrika av smärta när jag vaknar).. Fick lite panik över att vakna till liv då jag inte ville att Zandra skulle behöva sitta och vänta som e så tråkigt så masa mig in på toa, fick i mig en macka och tyckte jag va redo att åka hem.läkarn kom och prata med mig(kommer bara ihåg hälften) men han hade lagt en lokalbedövning i knät för att jag inte skulle ha så ont när jag vakna vilket förklar varför smärtan va hanterbar.. Minns knappt hemresan eller att ja va på Apoteket .. Väl hemma va ja sviiin hungrig, efter massa mat la vi oss i soffan och jag somna om.. Stackars Zandra kände mig så osocial men hick inte hålla ögonen öppna:( vaknade sedan mitt i natten av VÄRLDENS smärta ., lokalbedövningen hade gått ur.. Fyyy faaan hade planer på att be Mattias ringa ambulans men tryckte i mig alla olika piller jag fått med hem å tänkte att det måste ge med sig.. Men när sköterskan ringde hade jag fortfarande svinont så dom fick skriva ut lite bättre smärtlindring som Mattias fick hämta.. Så nu har den värsta smärtan dämpat sig i alla fall:) hoppas på att det blir än bättre natt i natt:) så nu har jag gnällt färdigt!!
Hoppas ni har det bra och mår bra!


Hadeee!!

ja tänk om alla mina hjärnspöken bara kunde trollas bort...