När någon närstående går bort kommer en sorg man inte önskar sin värsta fiende, man stannar upp, prioriterar om och kommer på vad man anser viktigt och inte. Känslorna åker en berg och dalbana där man i dalarna gräver ner sig i ledsamheten och tomrummet som skapas och i bergen minns det allra finaste minnena som får en att bli glad och hjärtat varmt. Att stå brevid någon som varit sjuk länge kan skapa många känslor när sjukresan är över och nått sin sista hållplats, döden. Död är ett så laddat ord, vi ser det oftast i mörker, men för den som varit sjuk länge är det nog mer himmelen , frihet och ljuset i den mörka tunneln. Man får lov att vara självisk och tycka det är hemskt, men glöm inte bort att samtidigt känna empati och glädje med den som just fått lämna sitt elände och äntligen bli fri igen. Jag är ledsen, men samtidigt väldigt glad. Jag är ledsen för de år du missar med dina nära och kära, men jag är glad att du äntligen är fri. Jag är ledsen för att saknaden hos dina nära är stor, men jag är glad att deras oro nu är över??