Som vanligt går livet upp och ner.. Mitt liv har en tendens att gå mer ner än upp.. T:s situation går verkligen upp och ner och att vara mamma till ett barn med psykisk funktionsnedsättning sätter verkligen tålamodet på prov... Jag går ständigt med dåligt samvete över att 1 av mina tre underbara små får/behöver mer uppmärksamhet än dom andra.. Rättvisa är något jag själv tycker är oerhört viktigt men när man inte har samma grundförutsättningar är det svårt:( Att se någon som står dig väldigt nära må fruktansvärt dåligt och bara kunna stå brevid och se på är fruktansvärt knäckande och jag undrar många gånger hur i h*lvete jag ska lösa allt för allas bästa.. Vi va på BUP i veckan och fick ny medicinering och ett långt och bra samtal med läkare..trots detta är det fortfarande en LÅNG fajt varje gång medicinen ska tas, imorses satt vi i 3 h... 3 timmar!! 3 timmar som de andra barnen också vill ha hjälp med saker men jag blir tvungen att be dem gå åt sidan för att jag måste hindra den 3 för att inte slå sönder vårat hem och mig... Missuppfatta mig inte, T är den underbaraste onge som finns när han mår bra !! Men ni kanske förstår dilemmat som uppstår när han inte mår bra..

Imorgon börjar jag på ny avdelning IGEN, känns som man har rutin på det nu... dessvärre innebär även detta 4 skift igen... I fredags hade vi avslutnings dag med "gamla gänget" hade super trevligt även om det blev lite väl mycket sprit för mig;) ska bli riktigt tråkigt att inte arbeta med dessa igen.. Flera utav dessa va tyvärr oxå bemanning och med tanke på det får dom "ingen ny avdelning" utan får gå hem, men jag hoppas att dom snart är tillbaka!

I går va både jag och Mattias lite "slöa" efter fredagens bravader så det fick bli bio med kidsen och sen hade vi ordentlig myskväll i soffan.. Frös så in i bomben..vilket jag gör för det mesta men ändå.. Linda kom förbi på kvällen med en lite försenad födelsedags present, en skit snygg tröja..hon kan hon den dära Linda!:)

Nu ska jag försöka få ur T om han vill ner och träna idag eller inte...